Tänk om jag är galen. Tänk om jag måste in på psyket. Kanske ha tvångströja på mig. Nästan ta livet av mig. Vissa dagar drivs jag av övernaturliga krafter. Röster som säger åt mig att allt är meningslöst. Rätt ner i dyn. För att sedan irra omkring och inte veta vare sig ut eller in. Lusten att äta, att frossa i allt som kommer i min väg.

Jag är en skrivande människa och vissa dagar skrev jag galenskapen på Facebook. Dag 16 skrev jag ”kan just nu tänka sig att äta upp en myrslok. levande”. Precis så kräjsy kände jag mig då. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Då hade jag bestämt mig att detta skulle gå vägen och att röka fanns inte på kartan. Annars hade jag nog börjat röka den dagen. Det har jag gjort förr. De dagarna då det börjar krypa ett vansinne under huden.

Det är här man måste stå ut. Då man måste hitta ett sätt att hantera röksuget. Sov bort din tid, gå bort din tid. Jogga eller promenera. Ät, gör vad som helst. Allt är bättre än att röka. Stå ut.

Jag återkommer ofta till det här med att stå ut. För mig handlar det om det. Det är det centrala i att sluta röka när man väl bestämt sig. Motivationen kommer innan och att stå ut kommer under tiden.

Det är inte lätt att sluta röka. Så var det för mig och jag tror att många kan känna igen sig. Så har du det svårt, stå ut. Gör allt för att överleva en dag i taget som rökfri. Räkna dag för dag. Se inte längre fram. Och var stolt över dig. Varje dag. Och var stolt över dig även om du skulle börja röka igen. Var alltid stolt över dig själv. Och stå ut.