Inom mig slår det heta
eldloppor
mot nattens kyla

bara innanför 
blundade

vet du våra drömmar

för i alla andetag
andas jag med dig

när vi bär 
våra prövade vingslag

över hjärtans ombedda vidder

vi vet våra öden 

nu

när kylan ger vika
och orden möts 

innanför

då läppar tystnar
med sigill

av talande kyssar

då vi vet
att livets träd har blottat
sina starkaste rötter

och jag ber dig 
så din frukt i mig

genom natt och evighet
och bortom förlorade drömmar

utan sol och regn,
utan tvekan

slå rot

...