några nyanser bajsbrunt och allt blir så fult, livet det där som ingen orkar se, det där som sticker ut och stinker i ögonen, som stör och rör om se där, där ligger några uteliggare, utspridda likt installationer, någon hasar, någon fasar andra förfasar sig, bara tanken på stanken, tanken att komma nära, röra vid, rör upp damm och masonit och lunchen sätter man i vrånget, i språnget i felhals, för där ligger en alkis mitt i wrapen, där finnes en dam i bakvattnet, med en liten lustig hatt på sne, strax brevé sitter en psykotisk gubbe, en stubbe med örona på glid, han har hämtat en tidning till täcke på parkbänken och han är tandlös men aldrig rar, far åt helvete jag menar hur kan de med, de bara latar sig hela dagarna, pissar på husväggar och skiter i kartonger de hittat bakom ica, inte är de medvetna om miljön, wellpapp skall ju i en separat behållare på återvinningen och inte återvinnas som bostad, så det så där går horor och paraderar, krackelerar och spenderar sina pengar på knark, hu och ve, hur kan det ske att dessa luder får härja fritt och smitta ner kåta karlar med klamydia, det borde vara förbjudet att gå på gatan om man använder den till sin näring, jävla kärring hela stan är täckt av träck, av avskrädeshögar och bögar, av flator på gator och av allsköns utanförskap skapad, ligger färgen och flagar, folk som klagar på bostadspriserna sjunker när grannarna är galna och inte vågar man hälsa på dem, de kan ju bitas och slita itu en så man får ont i hjärtat av att våga se dem och ge dem en tia till en öl eller en kaffe, men det vet man ju att de är arbetsskygga, stygga och så jävla fula att de inte orkar borsta tänderna och händerna är fulla av gammal ingrodd skit

och mitt i allt detta bajsbruna glimmar det till, som av människor, på sanning fast ingen kanske tror det