Redan medlem?
Logga in
Livets gataJag går på en ödslig gata
hand i hand med tiden hälsar på glädjen som går hand i hand med sorgen borta på en bänk sitter kärleken och doftar på en ros jag släpper taget om tiden och ska precis sätta mig bredvid när smärtan tar tag i mig och drar bort mig därifrån jag släpper inte kärleken med blicken men kommer inte ifrån smärtan som håller mig i sitt järngrepp då när jag tror att allt är förbi kommer hoppet lossar smärtans grepp tar mig i handen långsamt fortsätter vi hand i hand att gå vidare längs gatan |
Nästa text
Föregående
Missi 
|
