jag vill att du ska vara hemskt medveten om en sak
jag tänker slå ihjäl dig, på långsamt möjligaste sätt
jag tänker börja nerifrån och arbeta mig uppåt
så att din halspulsåder är det sista som vibbrerar under min vrede
dina hälsenaor ska jag slita ut med en odiskad och slö potatisskalare
slå råbandndsknop och använde dem som munkavle
när dina patetiska skrik på hjälp blir för tragiska för min smak

knäcka dina taniga små indieknäskålar med nötknäppare
och tvinga dig att stå på knä på dem iallafall, svajande för vinden
ska du låta henne förstå vilken jävla gudinna hon är
jag vill ha poesi på nobelprisnivå, fattar du det, inte bara nån klapp på kinden
sen ska jag kastrera dig med hennes trasiga plattång
så att du känner doften av hennes varma hår
när könet du stoppade in i nån annan brinner upp på medelvärme

i din bukhåla ska jag leva jävel, det blir en äkta slaktarfest
min oljiga skiftnyckel ska dansa i samma takt exakt
som hon vred sig i gråtattacker efter dina usla lögner, i din fega frånvaro
jag ska samla stanken av ditt innanmäte, stöpa doftljus av den
sända den som gåva i ditt namn till alla förtappade fittor du valde framför henne
ge dem skäl att minnas dig med äkta kväljande vämjelse
din friska organs ska täckas med tjära, jag ska visa dina nära din svarta insida

jag ska hitta en medeltid sträckbänk så att dina axlar lämnar sina hålor
utdraget, långsamt och helst utan att nitroglycerinet
jag gömde i din hjärtkammare sjävantänder av din spastiska nackrörelser
när jag häller surströmmingsspad i dina näsborrar, åh det knakar så härligt
ett knak för varje gång du inte bar upp henne på dina axlar när hon vara nere
ett för alla de gånger du inte lyft henne ur din svaga skugga och upp i solen
det sista knaket var nog ett revben, ur det ska vi skapa en ny urmoder och hon ska fylla jorden med kärlek nu när hon slipper dig

när det hjärta du aldrig lärde dig använda ordentligt detonerat
din munhåla frätts bort tillsamamns med allt ditt skitsnack
då ska jag binda dig, det som finns kvar av din kropp som äntligen speglar din själ
binda dig med dina egna bälten som jag dränkt in i hennes prafym
den hon fick av han som jag vet kommer överträffa dig tusenfallt i kärleken konst
i samma ställning som hon låg när hon kved av längtan efter din beröring
när jag låg brevid henne och smekte hennes hud för att förinta spåren efter dig

(och så kan du ligga och dö din saktmodiga, välförtjänta död)