Sju förlorade paraplyer

Sju stycken paraplyer går förlorade i ditt liv. Paraplyerna behöver inte vara din specifika egendom men du är på något vis kopplat till förlusten. Kanske var du med när din morfar glömde sitt paraply på bussen? Kanske var du med när din kompis öppnade sitt leksaksparaply i för hårt blåsväder och ni såg det rulla sig förlorat utmed Storgatan? Eller så var det du som lyckats klanta bort allihop.

Aldrig är de till antalet fler och aldrig till antalet mindre än de sju. Ingen vet varför de är sju och ingen vet heller om det finns någon speciell anledning att de ska förloras.

Jag har ägt alla paraplyer som jag har förlorat. Eftersom jag är väldigt förtjust i paraplyer så har det satt sina spår av sorg hos mig. Inte så djupt men ändå så pass att jag med vedmod minns hur det gått till.

Det första paraplyet var ett krokparaply med välspänd svärta. Det förlorade jag till en pokerhaj under en intensiv period i Baltimore.

Mitt andra paraply var ett arvegods från en sjunken sjökapten. Det var vackert när det blåste i seglen och det längtade hela tiden bort. I hamnen blev längtan för stor och hon bröt masten och seglade iväg på en nattsvart å.

Mitt tredje paraply var ett väldigt fult paraply men var ett funktionellt våtskydd. Det var till längden sett alldeles för kort för mig men låg bra i handen. En solig dag använde jag det som käpp och tappade förargligt ned paraplyet i en öppen vägbrunn.

Mitt fjärde paraply gick förlorat då jag målade in hennes skönhet i en tavla.

Mitt femte paraply blev, i likhet med det fjärde, också förlorad under konstiga omständigheter vid en filminspelning.

Mitt sjätte paraply var ett väldigt speciellt paraply. Tillverkad i närheten av Saharas öknar och hade, kanske därför, den egenheten att det alls inte tålde vatten. Så det föll därför isär under en störtskur sommaren 1938.

Hur alla dessa paraplyer försvann från mig skulle jag kunna gå djupare in på då deras öden alla förtjänar att berättas och ihågkommas.

Men för stunden låter jag bli för det som pockar på största uppmärksamheten är de nagelbitskt spännande omständigheterna kring förlusten av mitt sjunde paraply.

forts följer nån gång..