så lägger du huvet vid mina fötter, vid kortänden sådär så att dina ben dinglar ner längs sängkanten. du gör ofta så när det är något du vill säga mig. jag lägger undan boken och börjar lyssna på dina ord. orden som du säger brukar låta så klokt i ditt huvud och sen kommer ut i en form som du inte hade tänkt. älskade, så tar du omvägen runt något som någon annan har sagt. undrar lite som i förbifarten vad jag tror om det. det är då jag skärper mina trötta sinnen. svarar ärligt nåt som jag tror, och då kommer det. och oavsett, så lovar jag, så finns jag alltid där.