Minns hur
men aldrig varför

Alla idealen
kidnappade bakom tillitens ruiner

Doftande brutna
rosor

Minns hur
men inte varför

Spinnandet framför mina ögon

Oavsiktlig aningslöshet
där läppar torkar

Såg aldrig framgångarna

Alltför upptagen
av vacklande självförtroende

Ändå så stark
mitt i kaoset

Så bra på att lösa upp knutar

Älskar till trots
denna förbannade mänsklighet

Minns hur
men inte varför...