så självklar i ett leende med lite ojämna tänder och spänstig amorbåge och även i en vit kvinna pirrar det. barnet och vagnen tar den indiska mannen hand om, den vackra kvinnan i glittriga haremsbyxor gör inte den minsta ansträngning. hon dirigerar mannen från sitt säte i tunnelbanevagnen med sitt leende och sina ord som strömmar ur munnen ett efter ett i en tät följd. ord som den vita kvinnan inte vet vad de betyder vart och ett för sig men ändå förstår. meningen och leendet

mjukheten följer med, mjukheten och självklarheten från den vackra med haremsbyxor, självklarheten är svårare att ta med. den finns men sitter lite gömd, bortglömd. som den fina mjuka spänsten i läppen