Solen har så sakta börjat gå ner
Hon blickar bort mot horisten
De varma färgerna återspeglar flickans varma inre
Den kyliga vinden gör dock ett tappert försök att nästla sig in under hennes skin

Hon drar en lättnades suck
Livet ligger framför hennes fötter
Och har så alltid gjort

Men med blida ögon
Bortsåg hon från den framtid hon alltid drömt om att få

Leende vänder hon ryggen till solnedgången
Med raska steg går hon hemåt
Den värmande vetskapen om att hon aldrig är ensam
Är mycket av den nya styrka hon bär med sig idag
För trots sin nya tro på sig själv
Är vetskapen om en nära vän
Något som värmer hennes brustna hjärta
Denna december dag

Hon känner en närhet
Som hon aldrig har känt förut

Om inte annat
Var det för så länge sedan nu