Alla vill vara unika.
Alla vanliga det vill säga.
Men dom vet inte hur jävla jobbigt det är att vara unik.
\"Unik\" är inget vackert ord.
Jag vill bara spotta, trampa och utplåna det.

Alla vill vara unika.
Men ingen vill vara annorlunda.
Då kan jag upplysa om att det är precis samma sak.

De vanliga mobbar de som är annorlunda.
Undrar varför?
De vill ju själva vara unika.
Om de nånsin blir unika.
Då ska jag fan mobba sönder dem.
Efter allt de gjort mot mig.

Sedan finns de ju sånna unika som skiter i vad folk säger.
Och är annorlunda ändå.
Jo visst är det bra.
Men sedan är ju det så här i våran lilla värld.
Att alla är inte så starka.
Alla klarar inte av att skita i andra.
De är rädda att mista sina närmaste.
Fråga inte mig varför.

Världen består av två gäng.
Två krigstrupper som slipar och putsar sina svärd så de ska bli vassa och blanka inför kriget.
Jag står mittimellan.
Undra vilket svärd som kommer träffa mig först.
Den gruppen kommer jag tillhöra.
Varför står just JAG i mitten?
Varför ingen annan?
Eller varför är vi inte två?
Eller tre?
Jävla mittmellan!