Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om att leva gömd i Sverige




Evigt dubbelliv

Det börjar mörkna ute. Jasmine står i fönstret och ser sin lillasyster springa över gården. Andra barn leker ute när det är ljust och när kvällen kommer går alla in. Men inte Jasmine och hennes syster.
- Jasmine, jag läste din svensknovell. Du är jätteduktig.
Mamma kommer in i vardagsrummet med ett papper i handen. Jasmine vet att mamma inte förstår vad som står i novellen men hon ler och kramar om mammas hand. De sätter sig i soffan och mamma börjar fläta sin dotters mörka hår. Jasmine tänker på Isabelle. Hon hade ringt tidigare idag och ville gå till stranden men Jasmine fick tacka nej, som vanligt.
- Isabelle förstår aldrig att jag inte kan gå ut, säger Jasmine medan hon fingrar med en hårslinga som mamma glömt. Varför förstår hon inte det?
När mamma inte svarar inser Jasmine att hon vet svaret bättre själv. Hur ska Isabelle veta något som ingen annan vet? Isabelle som inte ens vet att Jasmine heter Jasmine.

Amany kommer hem ett par timmar senare. Hon berättar ivrigt om den snälla flickan i sin klass som har både kaniner och hundar. Kaninerna kan hoppa över hinder och har små gula selar på sig. Och nu ska den ena kaninen ha ungar, och den snälla flickans mamma har sagt att Amany ska få en om hennes mamma går med på det.
- De är jättesöta, försäkrar Amany och hoppar upp och ner i soffan.
- Jag tror dig, skrattar mamma. Men vi får se hur det blir.
Jasmine suckar. Hon vet att varje dag är oförutsägbar. De kan aldrig planera vad de ska göra imorgon. De får alltid se.

Jasmine går ut i köket och ringer Isabelle. Mobiltelefonen hade de fått av en kvinna i kyrkan som hjälpte dem att skaffa lägenheten. Abonnemanget står på henne.
- Hej, det är Sabina. Ska vi hitta på något?
Jasmine känner att hennes svenska är riktigt bra nu. Hon pratar nästan flytande och missar bara ibland på en och ett. Hon tittar upp på sin pappa som sitter på en stol och röker. Hon blir ledsen när hon tänker på hans engagemang i politiken i Iran. Hans politiska arbete hade gått mycket bra fram till för sex år sedan. Pappa skulle aldrig skada någon egentligen. Varför förstår inte Migrationsverket det?

Isabelle är väldigt snäll. Blonda snygga Isabelle tillhör de populära i skolan. De sitter på varsin gunga på lekplatsen vid skolan. Isabelle har mycket att berätta, vad som hände på stranden tidigare idag och vem som skrev till henne på msn. Hon pratar väldigt mycket och andra människor skulle nog kalla henne egocentrisk, men inte Jasmine. Eftersom Jasmine lever ett sådant hemligt liv, som hon inte kan dela med sig av, är det bra att ha Isabelle. Isabelle berättar och Jasmine lyssnar. Oftast brukar pratandet handla om mode eller killar, men ibland blir hon mer allvarlig.
- Lis mår sämre nu.
Isabelle sänker blicken och försöker hejda en tår. Jasmine sätter sig närmare och håller om sin vän. Hennes syster har leukemi och Jasmine märker att ju mer hon lär känna Isabelle desto mer har Isabelle förändrats. Innan verkade hon så felfri. Hennes liv såg så enkelt ut när Jasmine jämförde med sitt eget, men nu har hon insett att det ligger mycket skådespel bakom sminket. Jasmine vet vad det innebär att spela teater. Man har en roll som man inte kan lämna av olika orsaker. Skulle Jasmine lämna sin roll skulle hon dö.

Det är dags för nationella provet i svenska och direkt när Jasmine läser igenom det vet hon vad hon ska skriva om. De ska sitta i tre timmar och skriva och det ser hon fram emot. Jasmine har redan VG i svenska och hon hoppas att med hjälp av provet få MVG. Då skulle mamma bli stolt. Jasmine fick MVG i svenska för invandrare efter bara ett år i Sverige.
- Lycka till, viskar Isabelle till henne. Vi ses på lunchen.
Jasmine ler och börjar skriva.

Det går bra. Hittills har hon bara varit osäker på grammatiken två gånger. Plötsligt slits dörren till klassrummet upp och Jasmines mamma bryter tystnaden. Jasmine tittar på henne och ser genom fönstret på dörren att kvinnan som äger abonnemanget till deras telefon står utanför.
- Skynda dig Jasmine, ropar mamma på persiska.
Jasmine förstår att något är fel när mamma vistas utanför lägenheten. Mamma har inte ens slöja på sig. Hennes mörka hår hänger i stripor ner för hennes axlar. Jasmine tittar på Isabelle som ser helt chockad ut. Mamma tar tag i Jasmines arm och drar ut henne i korridoren.
- Jag är mycket ledsen, ursäktar hon sig på knagglig svenska till läraren. Men vi måste gå.

Pappa, Amany och en blond kvinna sitter i en bil på skolgården. Polisen har fått ett tips om att familjen befinner sig i samhället.
- Ni har haft tur som kunnat bo här ett halvår utan att de hittat er, säger abonnemangkvinnan. Vi har fått tag på en stuga bara fyra timmars bilresa från samhället där ni kan bo ett tag.
Amany frågar försiktigt om de alltid kommer att leva under dessa förhållanden.
- Sverige stödjer inte politiska flyktingar som har brutit mot de mänskliga rättigheterna, förklarar mamma.
- Men pappa blev ju tvingad! utropar Jasmine. Han hade inget val.
Jasmine har inte burit slöja på fyra år och Amany, som har bott halva sitt liv i Sverige, behärskar inte persiska längre. Hon skulle aldrig kunna anpassa sig till ett liv i Kurdistan igen. Jasmine tänker på Isabelle som hon inte får ringa. Hoppas hennes syster blir frisk.




Prosa (Novell) av osynlig
Läst 832 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-02-27 20:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

osynlig
osynlig