Alla är vi barn i början
även när det gäller poesi.
Vi skriver och uttrycker oss olika för
alla sätt är bra utom de dåliga.
Ibland försvinner orden för oss men
gråt inte över spilld mjölk för
den som söker han finner och
den som väntar på något gott,
väntar aldrig för länge.
När det gäller kommentarerna så är det
av barn och dårar man får höra sanningen,
men smaken är som baken, delad.
Vi lär oss av kritiken och
lärdom är mer värt än guld
och man lär så länge man lever.
Kommer man på ett bra ämne
att skriva om så är det
bäst att smida medan järnet är varmt.
Kommer man i dispyt med en annan poet
är det bättre fly än illa fäkta.
Men kom också ihåg att
det är inte ens fel att två träter.
Tänk alltid på att det är mänskligt
att fela men gudomligt att förlåta.
Så ge inte upp ditt skrivande
även om det tar emot för
övning ger färdighet
och trägen vinner.
Det är ju också så att
även den som går sakta kommer fram.
Så låt inte gräset gro under fötterna
utan ta din penna och skriv
och må lyckan stå den djärve bi
så blir slutet gott, allting gott.