Vägs ändes
nubergsmassiv.

Återfunna omgivningar
tummen mot veken mot pekfingertoppen
där man skiljer
löst ur det insprängda
vitbrunna ögonbilder, minnets feta aska
ur skylda stolphål
där fräknen hukar

invid det här tillfällets
söndersträckta juver
kromförseglingen
svalnad triassiskt

jag anhåller om dig förödd
i mina händers genomsläppma
inrättad så, ansydd
mot förkastningsformer

byglad tillbaka mot mig,
låt gå,

berättar du om
punkterad födelse
utrunnenhet, överväxt

med eller
utan ord
eller bara förståelse?