Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
1.2


(a pre-echo to an Alexandrian cut)

 

under vingfjällen
gömmer sig minnen
av bördor som jämkats

i dess facettögon
speglar sig ännu alla fibrer
av trossens luddiga snittyta


men om sjunkna skepp
och vittrande kajkanter
verkar fjärilen inte veta någonting

 

 

 

 

 

 

 

 


Fri vers av Almagrundet
Läst 308 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-02-05 00:35



Bookmark and Share

  Regn & Grus
Tycker om det tolkningsbara öppna i den här dikten.
För mig som läsare gick tanken till ett avslutat förflutet, en kvarglömd bild över näthinnan och en ljus framtid, som inte bryr sig det minsta om barlastens hämmande tröghet i tankarnas rörelsemönster.
2013-02-08

  Burn
Just den här specifika tonen och stilen som finns i denna dikt är du duktig på och jag tycker mycket om det; det är vasst, skärpt och stimulerande. Och det här är en riktig pärla: hur djupet i tankegången färgläggs av och löper mellan miljöbeskrivningarna är något jag verkligen gillar. Vingfjällen. Fibrer. Trossen. Den luddiga snittytan. De sjunkna skeppen. Kajkanterna. Och en fjäril. Varje spelar mot en annan del och de leder vidare mot nästa bild. Att föra ihop alla bilder till en helhet, det är det som är den härliga utmaningen i hur du skriver.

Sedan är det en underbar rubrik! Först for tanken iväg mot någon tänkt variant av a Dedekind cut. Sedan när jag läste texten undrade jag över en gordisk knut. Jag slutar med funderingen över vad som gick av, om något brast, och vilka bördor som kanske blev för mycket.

Väldigt fint, detta.







2013-02-06
  > Nästa text
< Föregående

Almagrundet
Almagrundet