Du föddes en solig novemberdag
Ingen var gladare och stoltare än jag
Så fort jag såg Dig
spreds en värme inom mig
Så liten och sårbar
Vad vacker Du var
Du förändrades sakta
Jag vägrade tro
att Du var sjuk,
men jag fick ingen ro
Jag såg att allt det Du lärt Dig försvann
Läste så mycket om Din sjukdom jag hann
Satt uppe på nätterna och tröstade Dig
Din oro och ångest plågade mig
Dina leksaker ställde Du upp i en rad
Om man flyttade på dom blev Du inte alls glad
Jag stekte Dina pannkakor varje morgon, varje dag
Dina rutiner och Din vilja blev vår vardag, blev vår lag
Du mådde inte bra
och inte heller jag
Sjukhuset blev mitt hem
fyra månader, nästan fem
Jag tvingades till slut lämna ifrån mig Dig
Hur svårt det än kändes var det nödvändigt för mig
Nu är Du stor, jobbar och mår bra
Jag tänker på Dig varendaste dag
Din psykiska sjukdom bär Du med dig vart Du går
Den kallas autism och gör Din tillvaro oändligt svår
Men det finns något viktigt jag vill säga till Dig:
Din mamma kommer alltid att älska dig!