Att skolan i Umeå drabbats av stora nedskärningar under de senaste åren är knappast någon nyhet. Sedan det blev avreglerat hur mycket undervisningstid, som får läggas på en och samma lärare, har schemat på många håll förtätats både för lärare och för elever. Nu vill jag att skolpolitikerna i Umeå får upp ögonen för vad detta har fått för effekt i vår kommun. Förutom en orimligt stressig arbetsmiljö för alla som dagligen vistas i skolmiljön, det vill säga för våra barn och deras lärare, så döljer schemaläggningen även ökade orättvisor mellan Umeås skolor.

Jag har gjort en snabb jämförelse av antalet fem-minuters-raster på några skolor i Umeå som har lagt ut schemat för årskurs 6 på sina hemsidor. Jag räknade bara fem-minuters-raster i direkt anslutning till en lektion. På en del scheman kunde korta raster ligga inklämda före lunchen. Sådana raster räknade jag inte. Många skolor kunde jag inte hitta några scheman för. Men bland de scheman som jag hittade, som finns sammanställda i tabellen, var skillnaderna både påtagliga och alarmerande.

Sämst ser det ut på Ålidhem och Ersboda. Där kan 12-åringarna räkna med dagliga fem-minuters-raster, och i värsta fall 8-9 stycken sådana per vecka. På dessa korta raster förväntas 12-åringarna förflytta sig mellan olika lektionssalar, som kan ligga ganska långt ifrån varandra. Även om barnen gör sitt bästa, är det inte lätt för dem att komma i tid. Och för lärarna gäller samma sak; även deras scheman har blivit förtätade. Flera gånger om dagen måste de byta klassrum, ämne och fokus inom loppet av fem minuter. Bäst ser det ut för elever i Sävar, Hörnefors, Holmsund och på Hagaområdet. Där har barnen hyggligt luftiga scheman, med högst en fem-minuters-rast per vecka.

En 12-åring berättade för mig att det är vanligt att hens lektioner startar senare än vad som står på schemat: - Idag, var jag den enda som hann i tid till musiken! En annan berättade att om läraren kommer mer än 15 minuter för sent, då blir lektionen inställd. Barnens bild av skolans arbetsmiljö bekräftades av en av deras lärare; - Mitt schema är lika tätt. För fem år sedan hade jag tre klasser i mitt ämne, nu har jag fem klasser.

Om man antar att upp till fem minuter undervisning försvinner i samband med varje fem-minuters-rast, innebär det att Umeå kommun varje vecka systematiskt berövar de mest drabbade 12-åringarna upp till 40 minuters skolundervisning jämfört med deras jämnåriga på andra skolor. Det är en lektion mindre i veckan. Och situationen blir ännu mer alarmerande, när man tittar på vilka ämnen som drabbas. På Ersboda finns 12-åringar som på grund av förtätat schema kan få upp till 10 % mindre undervisning i svenska jämfört med andra skolbarn. Dessa tolvåringar kan även få minskad tid för teknik (-12 %), musik (-10 %) och NO (- 9 %) jämfört med andra skolbarn i Umeå med glesare schema.

Ändå är det kanske inte 12-åringarna som drabbats värst. En snabb skrollning av slumpmässiga scheman för högstadiet ger ett minst lika förtätat intryck. På papperet finns alltså all undervisningstid som ska finnas, men i praktiken är lektionerna inte möjliga att genomföra i den omfattning som schemana ger sken av. Man kan undra om Umeå kommun satt i system att spara pengar genom att krympa undervisningstiden på detta sätt?

Handen på hjärtat tror jag ändå inte att någon skolpolitiker medvetet skulle driva igenom sparkrav, som innebär nedskärning av undervisningstiden, vare sig för högstadielever eller för 12-åringar från vissa utsatta bostadsområden. Ändå har effekten av de besparingar som genomförts under de senaste åren blivit just detta. Min fråga till våra skolpolitikerna är därför: Hur vill ni skapa rimligare tidsramar och en mindre stressig arbetsmiljö för alla barn och lärare i Umeå? Och vad vill ni göra för att alla skolelever i Umeå ska få samma chans att lyckas och lika mycket undervisningstid?

Lena Nilsson, förälder