vältrar mig i bäckens virvlar runt den sten som döljer sig precis under ytan, den som färgar ytan svartare och bänder ljuset. jag växer där elden sprakar och kvistar bryts av skogens vilda. jag rätar ryggen och skärper blicken, och även om den flackar till emellanåt så tror jag mig veta att du hittar mig i mina ögon. jag andas där det inte gick. jag sjunger där jag inte fick. jag lägger mitt ansikte i dina händer och vilar där. jag stannar