Till minne.
Fotograf okänd
Karl-Gunnar
Ditt väna glada ansikte
finns nu bara i minnet
Så smärtsamt och
så långt borta...
Hur många glada stunder har
vi inte tillbringat tillsammans
hur många nätter vi vandrat
i hemstaden Västervik
spekulerat i orsak och verkan
och djupsinniga dialoger
Ersta Diakonissanstalt
besökte Du mig
kollade upp så
diakonissorna
var snälla
mot mig
Ibland smet jag ut
till Dig i Bandhagen
då Du gick på Konstfack
lurade ansvarig provelevmamma
Som elev hade jag utegångsförbud
på kvällar hela första året om jag
ej lyckades utverka specialtillstånd
Du stack pengar i min provsysteruniform
Du hade i alla fall en inkomst
från filialen i Stockholm av
Nilsson och Söners Stenhuggeri
som fanns i hemstaden Västervik
där Du jobbade dagtid på Söder
och gick på konstfack kvällstid
"Jag minns den ljuva tiden
jag minns den som igår"
Du blev dåtida s.k. teckningslärare
men trivdes aldrig med det jobbet
Till övningsämnena kom eleverna
mest för att busa och sitta av tid
Du blev ofta upprörd och arg
över elevers ointresse för konst
Du körde ut vissa i korridoren
och eleverna kallade Dig "Severut"
istället för Severin som var efternamn
Du var ej nöjd med yrkesvalet men
kämpade på ändå så långt det gick
och hade Ditt älskade Björkö
i Västerviks skärgård som återhämtning
och där fortsatte våra dialoger över
livets alla frågor och gåtor utan svar
medan vi fiskade ål, sik och gädda
medan havsörnarna svävade över oss
och andra sjöfåglar vid vågors brus
Vid hemkomsten rökte Du fisk
och bjöd på Din suveränt inkokta ål
En sommar bjöd Du mig på en flygtur
över Västerviks skärgård med omnejd
och jag kunde se och fotografera
där Din älskade farfar bott som fiskare
Vid mitt sista besök på ön
fick jag besök utanför gäststugan
av en koltrast varje morgon
som om den hade ett budskap
kanske ville den förbereda mig
på livets korthet och vädja
att ta vara på stunden
medan vi hade varandra
Vid de eftertänksamma stunderna
satte Du på Johan Sebastian Bach
vars verk Du samlade på ständigt
för att kunna avnjuta i stillheten
Hur önskade jag Dig inte tillbaka
men Du vill nu inte tillbaka utan
tycker att Du har det bra där Du är
ber oss respektera det och torka tårarna
Ja, jag släpper nu taget om Dig hur
ont det än gör och försöker fokusera
på den dagen då vi får mötas igen
på stranden utan sorg och klagan...