Det var natt i skuggornas hus.

I den stora spegelsalen utan speglar
låg människor huller om buller.

Många kom,
andra gick.

Några somnade,
andra låg vakna,

väntande.

Dörrarna var öppna.

Den ljumma vinden
smög sig in i tystnaden.

Han som kom sist stökade
omkring och andades
högt med sin stängda röst.

Vi ser dig viskade någon,
vi ser dig.

Andra vaknade,
några somnade.

En kom senare och
pratade om stormen
som inte ville komma.

Någon tog hans hand och
sa, förlåt,
förlåt.

En smög ut och blev borta,
andra vände på sig.

Vi är vilsna skrek en sömngångare,
vilsna i det mörka ljuset.

Någon smekte hennes kind och sa
vi är hemma,
hemma.

Natten blev dag där i spegelsalen utan speglar.

Vi går sa någon
och alla gick.

Det blev tomt i skuggornas hus,

endast tystnaden svepte runt med den ljumma vinden.