Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du som jag och saknaden som inte mattas av



Det var så länge sen jag såg dig
så länge sen jag såg dig och ditt ansiktes
linjer börjar sakta suddas ut nu
Men jag vill inte glömma jag vill inte
se dig försvinna allt längre bort så
jag håller kvar vid minnet och dofterna
Jag håller kvar genom att andas in
extra djupt när någon förbipasserande
tänder sin cigarett
Det var så länge sen jag såg dig
och jag undrar om du nånsin saknar mig
eller om jag aldrig ens kom dig nära
för du kom mig nära
nära nära

Saknar du mig aldrig
så som jag saknar dig


Fri vers av Smultris
Läst 1038 gånger
Publicerad 2006-02-27 02:16



Bookmark and Share

  Tony Hermansson
Ja, du. Vad ska man säga annat än att bilden av lidelsefull kvinna knappt kan målas mycket mer talande.
Många killar fungerar mer som robotar, och går inte runt och dras med onödiga känslor som t.ex.. saknad, då det bara skulle vara i vägen för eventuella sport evenemang och spontant kommande köttsliga lustar. Dom formaterar helt enkel om hård disken och går obehindrat vidare utan nostalgisk smärta eller eftertanke, eftersom det inte längre exiserar efter nollställt (K)ram minne.
Men det finns även en högst lidande modell av mer köttslig och andlig karaktär, (gissar att ett antal sitter på t.ex. denna sida) som i sina mest lidelsefulla stunder saknar saknaden.....
Jag antar att dom är förklädda kvinnor....?!
2006-03-02

  nea.
Åh , fy vad bra !
man känner igen sig i orden , och jag älskar att du inte har använt några skiljetecken , det gör den spännande att läsa och man kommer på sig själv med att ha hållit andan genom hela texten .
2006-03-01

  Ninashine
Så kan man också skriva. -Om en hund. (Min högst personliga tolkning.)
Just det gör din storhet. Det finns alltid öppningar i dina texter för de mest fantastiska tolkningar. Skillnaden är att likställa med svartvit/färgtv!
2006-02-28

  mariann
Saknaden som kan äta upp en inifrån.
Ja du vännen, det är inte lätt men
det är enastående rader.
2006-02-27

  Ninashine
Suveränt igen om något som alla känner igen. Berättarjaget andas knaptt mellan sina rader. Häftigt.
2006-02-27

  Charly
Jag håller med Albert. Det kommer att ta tid att glömma och jag känner verkligen med dig. Det gör så jävla ont...
2006-02-27

  Albert
det här går inte över på länge...
fint beskrivet... dofterna som öppnar allt...
och känslan av närhet, förståelsen...
du skriver så fint
2006-02-27

  rebecca d VIP
ja,d et är ju en smärtsam fråga....men ändå: bäst att glömma honom och gå vidare...få det man längtar efter där man också kan få det....
2006-02-27

  Mats L.
Det kan man ju alltid undra
2006-02-27
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris