Polisbilen lämnade solgatan och passerade genom en grå del av stan där stadsbussarna tystnade och vilade sina dieselhjärtan. Hyresfastigheternas fasader bar ärr från lagningar som inte målats mellan slitna balkonger. Balkongplåten speglade solljuset och bländade Vitgatans kullersten. En trasig brandpost drog till sig barnens lek och vattnet fyllde världen med lyckliga plask medan en farlig man fångat två flickor. Tre män länkade av oro och osynliga band forsade fram mot faran och höll omedvetet hela stans hopplöshet på avstånd.

Plötsligt öppnade sig porten inom mediet Frans Moser som hör flickornas oroliga och rädda röster. Viskande talar mannen om sin sanning för dem, han verkar osammanhängande och liksom förvirrad. De sitter på en vanlig träbänk och under dem rör sig vatten. -Min ledsagare skänker nu bilder från förr viskade Moser.

Män i helgdagskostym och deras kvinnor i granna klänningar lyfter sina barn mot glädjen och det är söndag för länge sedan. En vagn dras av två hästar och är fylld med tivolits personal. Kusken ropar till herr Moser.
Det han skriker hörs som en viskning genom ett tunt papper.

-I skymningen kallas den förvirrade mannen bort mot .....
Plötsligt vänder sig herr Moser mot polismännen och lämnar över ord som blir stubinen till en räddningsplan i Kommisarie Fals huvud.
Under bryggan till det gamla öl-huset finns en grind som leder upp bakom huset. Genom grinden och in i en lummig trädgård från vilken man kan komma ända fram till kåken obemärkt!

-Ni! -Herr Fals är den som kan få honom att stanna och vänta innan han gör något galet! Om ni lyckas kan andra kan rädda flickorna med lätthet från grindhållet och genom trädgården..