Varför ska man leva, när man kan läsa? Mellan ett par bokpärmar ryms så oändligt mycket liv, rörelse och visdom. Nää gud vad manisk jag är, törs inte ta mina ritalin, då försöker jag väl läsa tre böcker samtidigt!

Om sanningen ska fram så missbrukar jag böcker, skulle gärna injicera dem om det vore möjligt. Därför börjar jag förmultna som människa, lever bara på gamla minnen, skaffar inga nya. Musklerna börjar förtvina, har hasat mig mellan sängen bokhyllan och datorn i ett år nu. Nu orkar jag inge mer, har fått nog! Ska leta en rullstol på "Blocket" idag, så jag kan fortsätta att ta mig fram mellan dessa tre punkter, triangeln för min livsnerv.

Jag tycker inte längre om att ta risker, så mitt risktagande stannar vid hur jag förskjuter lunchen. Det är inte trevligt med blodsockerfall, det vet alla som drabbats. Det är nog kittlande i äventyrsnerven när det oförhappandes ringer på dörren, jag får ju nästan en hjärtinfarkt. Och mitt på dagen när man fortfarande inte har kommit ur morgonrocken, vilken nesa!

För att inte tala om solen, varför ska jag ut i den? Den är ju cancerframkallande. Nää jag har det nog ändå bäst som jag har det, varför rucka på invanda rutiner, det blir man ju bara förvirrad av. 

Relationer är överskattat. De kör man slut på, men böckerna, de tar minsann aldrig slut! För att inte tala om ansträngande och till vilket pris, utdelning som böcker ger de då inte! Alla väljer sitt liv och jag läser tills mitt dyker upp och dummare kan jag ju omöjligen bli!... möjligen mer död än levande. Men som sagt det är risken man får ta när allt är en fråga om prioriteringar...

På tal om risker, så har jag kalkylerat på risken för att jag förläser mig, men det är svårt när jag inte förstår vad det innebär. Skulle man tappa kontakten med verkligheten, bli sinnesjuk, få en inflammation i hjärnan? Nej jag tror det är ett skrämselskott, ett sätt att få folk att stanna kvar i de obildades krets, det betyder kanske: "Lämna oss ej", för inget skapar sådan distans såsom bildning.

Nää nu sitter jag här och vänder ryggen åt alla mina kära små vänner, alla dessa böcker fulla av älskvärda karaktärer, så jag måste avrunda! Kanske jag drabbats av en pervers kärlek för dessa böcker, blivit bokfetischist. Ni kan inte ana hur det känns att hämta ut ett bokpaket efter att först ha fått sitta och önska, välja och sorterat bort vissa för denna gång och nu kommer de som man valt. Jag hämtar hellre ut ett bokpaket än möter en vän på tågstation. Sjukt? Ja men det är ju det jag säger!... När jag sen river upp paketet med febriga händer forcerat som en utsvulten, smeker boken, luktar på den, läser på baksidestexten, bläddrar i den för första gången, läser lite här och lite där, och blir på det klara med att jag har ett stort äventyr framför mig... Mmmm vilken lycka!