Om jag kunde sätta musik till mina texter,
skulle jag göra det.
Jag vill att mina ord om kärlek skall få
rymd och kunna dansa när jag beskriver dig
dig som jag väntar på.

Om jag kunde förmå mig att övervinna ordens
vana så ville jag beskriva dig
dig som jag väntar på.

Men jag är väl inte något annat än vanlighetens
vanlighet och då kan ju inte du bli något
annat än därefter.

Så synd att jag tappade tron på mig
när jag nu skulle föda dig
dig som jag väntar på.

Om jag kunde finna dig ute bland de levande
så skulle jag inte behöva sitta här och
våndas av ordens låsta positioner.

Men om jag nu ändå skulle beskriva dig
som jag väntar på så skulle pennan
paralyseras av din fängslande gestalt
och papperet skämmas över sin litenhet
i ditt sällskap.

Du skulle resa dig upp ur min text
och allt annat skulle få stå tillbaka
om du gör din entré.

Du säger att du inte vill
för du älskar mig och vill att jag
skall få synas.