Som ung var jag fylld av inre oro
pendlade mellan djupaste sorg
och stark eufori, fylld av tilltro
men hux flux panik på vårt torg

Ville dö, fly från att finnas
hamnade på en hispa
där skulle det osynligt trasiga limmas
men över handleden syntes en rispa

Matad med medicin
vågade jag ta steget ut i det fria
då blev världen så fin
men om framtiden vågade ingen sia