om morgonen den tredje dagen, vinden brusar i trädens bladkronor, grenar vajar låter som havets vågor. Grönt skimrar de i solens sken, så många nyanser av grönt det finns! Det är svalt ännu, men solens strålar värmer långsamt. Här på min altan, nu bara ett par dar till låns, kan frukost strax få intagas. Med dansk ost som doftar och smakar så där starkt och gott som bara danska osten kan. Min blick fångas genast av en spindels nät där precis under takets kant. Så solen skimrar genom trådarna! Det vajar uti vinden med och håller visst för det. Förunderligt och vackert. Tänk vad en spindelmor kan skapa! Ja, jag vet hon gör det ej för min skull, för att jag ska få njuta det sköna, ej heller för att fånga solen med, likväl så orsakas bådadera. Och jag är glad att jag ej har vingar som drog mig fast däri. Vilken tur att jag ej föddes till fluga! Och jag är glad att jag har ögon till att se med och att solen ännu må skina.