jag dricker mitt kaffe på rutin, jag vet inte längre om det smakar gott, men jag går till skåpen och hämtar en muminkopp, värmer vatten i den blanka vattenkokaren, lägger i två skedar pulverkaffe så att det täcker botten, och en dutt. det bränner på tungan, är lite för ivrig, som vanligt, vevar lite med skeden, nu då. nu så. tar upp boken, placerar läsglasögonen på näsan, lägger ner boken, tar av glasögonen, suger på skalmen, letar med blicken efter något att fästa, tar upp boken och upprepar proceduren med läsglasögonen. borde skaffa riktiga, sådana progressiva, men jag vill inte det. då skulle jag väl gjort det för länge sen, sådär som det är. man säger att man vill något, men gör inte. då vill man inte tillräckligt mycket, eller så är det nåt annat jävla fel i skallen. man tror att valen finns kvar att göra, sen. sen. sen. som du säger, att du vill, men aldrig gjorde. valen.

solen bränner genom de mörka jeansen, lägger ifrån mig boken och byter till de korta nya somriga shortsen som passar till den uttvättade jeansskjortan. börjar plocka i röran på köksbordet, äter några köttbullar, tittar ut genom fönstret. kaffet står kvar i koppen på bron.