hur nära kan man få, utan att förlora, sig. jag står på kanten och har inga frågor kvar, eller så svarar vattnets djup på min instinkt att falla framåt och inte ta ett enda simtag eller så andas jag in en gång för alla. långt bort på andra sidan ser jag mina barn sträcka sina händer mot min midja och famna dem är allt jag önskat. glansen är mattad, kungen ligger på brädet och jag vill omge mig med bönder och smeder och glasblåsare. lägger mig som ett barn mot och vaggar fram och tillbaka kan jag kanske aldrig få. hur djupt kan man gå, utan att förlora, sig.