dagar har en nyans av liv, sitt

i väntan på

och jag har andetagen i min mitt

jag har alltid vetat hur långt jag kan gå

dagar som reser, sol ovan det

och drömmar som har sitt i bröst

jag har i livet som är 

det ger mig sällsam tröst

hur dagen bryter vänder blad

villsamt skyar famlar

skrattet som när intill

lever då jag ramlar

så har jag dag än fast gråt lurar när

det är jag, som jag är

mitt som jag bär.