Älskar höstens vindar i mitt hår
LAMPORNAS TID
När svarta
kraxande änglar
landar i min sommar
gör gräset grått och torrt
Jag ler och de skrämmer bort sommar
och när den flyr
över fuktig skog
Sommaren skrattar nervöst
som bara sommaren kan lyckas med
änglar av höst
krafsar i skjolen
och blottar sitt könfyllda liv
Vinden river hål
i kranium
och friskheten strömmar in
till tankar så dova av värme
så det känns
som de ej finns till.
Hösten är de sövdas och lamslagdas tid
en tid att slicka sår
lamporna tänds en och en
natten får rå
över själar och hjärtan
berusade av glömda dofter och ljud
Fönster skälver som liv i min hand
skrämmande och vasst
stormen ryker och kastar loss
och vi sover och älskar med samma kraft.
Hösten ett öppet och
fuktigt kön
som välkomnar oss
med kraxig röst
som änglar som trastar som skrattande barn.
Som en längtan som aldrig
får nog.