kristaller träffar min hud
speglar sig i regnbågens alla ljus
ett spektrum i vilket jag försvann
letandes efter en kista fylld med skatter

de säger att allt som glimmar inte är guld
att allt som är guld inte glimmar
men nånstans hamnade jag i denna dimma
förlorade mig i skenet av en dröm

när jag sitter i flygplan och blickar ut
ser jag moln gjorda av socker
jag ser ett land svävandes bland drömmar
där inget är omöjligt
där tårar ej kan rinna

men ändå är det ingen där
det är ödsligt det är tomt,
det mjuka det bedrar

för bland moln och regnbågar finns bara borttappade drömmar
de som aldrig blev till verklighet nere på marken

kanske är det så att alla våra förhoppningar samlas,
som små lätta moln på himlen
hoppfullt svävandes ett tag, lätta och vackra att se på
med formerna av våra djupaste önskningar

kanske samlas de där
en stund ett litet tag
flyger bort till Afrika och sedan tillbaks
för att till slut med dunder och brak
falla ner över oss
när våra förhoppningar, våra drömmar
går i kras