människa

du var någon
på gatan i din by

kanske smedens dotter
eller oäktingen

igenkänning och förväntning
en trygghet
ett fängelse

ditt anletes svett
behövd vid slåttern
så länge du orkade

vem lyssnar nu
på din spruckna stämma?

osynlighet
är nu ditt fängelse
Ingen förväntar sig längre
att du ska ha något att ge

för det finns alltid någon som är bättre
starkare
vackrare
smalare

vars skenbara närvaro
alltid är tillgänglig
i hörlurars brus
och skärmars flimmer

Så erövra din stolthet
och finn din själ
erbjud världen det den saknar
erbjud den din sårbarhet