Han var en annan då,
hur annars kan han förklara
att de ord, som nu känns så främmande,
en gång var hans?

Men det kanske är så för oss alla
att omständigheterna återspeglas i oss
gör oss till den variant av oss vi är
just nu

Inte så att vi måste vara tillfällighetens slavar,
även om det ibland känns lockande lättjefullt,
Nej vi måste inte vara slavar,
men omständighetens starka ljuskägla

färgar,
förvränger,
förstärker

Kanske hinner han leva orden sina igen
Kanske blir orden med tiden honom alltmer främmande
Livet vandrar sin irrväg med oss
och ingen garanti finns att vi får leva

till vår menings avslutande pu