så drog en osynlig bödel genom vår värld
en bödel vi både förstod och inte förstod

vi förstod, denna gång, orsak och verkan
att undanträngande av arter vi delar vår värld med
kan ha ödesdigra konsekvenser

vi förstod, denna gång, att det som är osynligt för ögat
kan beskådas och analyseras
genom de sinnets förlängningar vi skapat oss

vi förstod, denna gång, hur smittan sprids
genom såväl oförsiktiga vanor
som vårt behov av närhet

Svårare hade vi, att behålla vår mänsklighet
att hitta vägar att uttrycka närhet
på behörigt avstånd

svårare hade vi, att orka stötta vardagens många hjältar
de som med livet som insats ställde sig i första ledet
som höll i de döendes händer och ledde överlevande genom helvetet

svårare hade vi, att hantera att livet tedde sig så olika
att några blev ensammare än någonsin förut
och att andra aldrig haft en så jäktig vardag

Vad vi verkligen lärde oss vet vi ännu inte
för än är inte livets föreläsning slut och sista akten kvarstår
Än har vi inte haft tid att begrunda och reflektera