Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sjukhusvitt


du tycker om dig själv
i sjukhusvitt och
din kniv har gett dig
streckkoder
på armararna
din hand är alltid så kall
innan du överlever
och
jag kan ditt personnummer
utantill

det spar tid




Fri vers av stannar kvar
Läst 1871 gånger och applåderad av 8 personer
Utvald text
Publicerad 2006-03-09 16:13



Bookmark and Share


  Hugh R Freeman
Galet starkt. Så mycket känsla i den lakoniska tonen
2010-07-27

  Laijza
En gammal goding värd att kommenteras. Och såklart undrar jag hur personen mår idag?!
Så fungerar vi, vi med alldeles för mycket empati..
2009-02-14

    snuva
första meningen är kanske den bästa, tänker jag innan jag läser mer och inser att \"din hand är alltid så kall innan du överlever\" är ännu bättre. eller så är det dikten i sig som är så fullkomlig att jag inte kan välja ut ett stycke att älska. jag älskar allt.
2008-04-02

  Moniqa
Bra sammanfattning på de som spankulerar omkring i sjukhusens korridorer med expertmin =)
2008-02-06

    Issand. VIP
nej vad... vet inte riktig om jag ska säga så men ja.. läskig!

\"streckkoder
på armararna\"

men bra var den!
2007-08-25

  Aleph Omega
Jävlar! Läste om den här dikten och var nära o börja gråta. Antar att dt är ett bra betyg.
2007-08-15

  arbetaren
Töntigt barnsligt......naivt men ändå..!
2006-10-08

    Ylv
Hej!
Skön känsla i din dikt, känner igen den. Personnummer och streckkoder. Tankeigångsättande. Klär mig själv i vitt, hälsa gärna på!
Ha det fint!
2006-07-03

    inmeddiginålsögatkamel
Hej! Vad bra du skriver!
2006-06-21

    vilsen
fruktansvärt sann, (klockren). den ger mig gåshud .
2006-06-03

    Mejja
En väldigt väl skriven text med väl fångade ord i rätt form.
Då jag läser känns det som det säger "och så är du här igen...."
Man vill skänka en doft av livet till denne det handlar om.... en doft som väcker längtan till att leva.
2006-05-23

  Tino
Den sa allt och lite till.... Ett riktigt smart sätt att formulera detta elände!
Stark text!
2006-05-23

    ej medlem längre
oj.
2006-05-23

  Clara-Fina
Superbra dikt. Smärta och lidelse beskrivet på ett finstämt och rakt sätt. Dikten griper tag i mej på ett vemodigt sätt. Ändå ser jag ett hopp. SÅ BRA! / Clara-Fina
2006-05-22

  Bissen
Oj, här hittade jag en favorit... Bra förmedlat. Jättebra!
2006-05-14

  Zara VIP
smärtsam och bara helt otrolig på alla sätt och vis!

/Z
2006-04-12

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Jag tror att vi alla känner igen oss själva eller någon annan - någon som är självdestruktiv på endera söttet. Jag känner en frustration när jag läser dikten, men också "Ja, jaha, så är det". Man måste helt enkelt stå ut. Inte acceptera situationen - men vänja sig vid den. I all dess sjukhusvita ohygglighet.

Håller med: Starkt!!
2006-03-28

  johii
den här växer för varje läsning.
Mycket mycket bra!
2006-03-12

  Jessi
Känns som om du skrivit om mig... Tyvärr så har jag då inte mött samma läkare alla gångerna... Denna ska jag spara.
2006-03-11

  alvan
Sorgligt och smärtsamt... att se men inte kunna hjälpa ända fram...

Berörande ord som är väl sammansatta!
2006-03-11

  arie
"din kniv har gett dig
streckkoder
på armarna"

dikten glider på en nivå som nästan känns om en kirurgisk överkurs i en fil som skär som en gnistrande skalpell mellan det privata och det offentliga...mellan det cymbiotiska och det personella mellan oss eller i oss själva...what so ever...men den träffar så rätt, så rätt i vad än läsaren själv vill skriva in i dikten ( det känns så iallafall )
2006-03-10

    ej medlem längre
som någon nedan påpekade..mycket kärlek i denna trotts en förmodad frustration och inkrypande av hopplöshet..mycket bra skrivet.
2006-03-10

  Tove Meyer VIP
en otroligt stark och annorlunda text. jag känner mig verkligen berörd. det är med en lätt uppgiven men ändå kärleksfull ton som diktjaget beskriver den sorgsna själen. som en läkare som stöter på samma patient flera gånger...mycket bra.
2006-03-10

    Agnieszka
det känns inte som om jag kan säga så mycket mer än vad alla andra redan har gjort. rysligt bra i sin kalla sjukhusvita stämning. (griper tag, rör runt och jag tänkerpå den bisarra kärleken till sjukhusvitt)
2006-03-10

    uppåtframåt
Det här var jättestarkt och symboliskt vackert och invävt med all den kalla ångest ett sjukhusbesök kan bära. Saklig och sörjande på samma gång. Din blick på ditt presentationsfoto skulle kunna vara du i sjukhussalen, väntandes på besked... skitbra. och jag vill ge dig en jättebamsingkram.

*håller om dig hårt*
2006-03-10

  Rachel Roth
...en trött men tålmodig röst når mig som läsare i denna text
uppfattar sorgen...och resignationen( eller närheten av den)
mycket starkt skrivet!
2006-03-10

  Daniel_78 VIP
gripande text
som säger mycket i få rader

detta är väl inte vidare konstruktivt,
men jag tycker mig sakna/eller förväntar mig
ett ord efter överlever,

din hand är alltid så kall
innan du överlever... natten/dagen... kanske

iallfall mycket bra text.
2006-03-09

  madinsane
gastkramande bra.. och gastkramande.
och hur sterilt än sjukhusvitt är, beskriver du den med k ä n s l a
och djup, djup kärlek.
2006-03-09

  Andreas Andersson
Väldikgt stark och vacker dikt. Vacker på det där iskalla vintersättet. Raden med streckoder ger mig rysningar
2006-03-09

  Eldfjäril
Ibland är det bra att kunna folks personnummer...
Du fångar känslan av den kalla praktiskheten, som oftast innfinner sig i situationer som denna på pricken...måste tyvärr erkänna att jag känner igen mig i känslan alltför väl..

Tycker om dikten helt enkelt :)
2006-03-09

  Ms Lovecraft
Tragiskt och kliniskt som sjukhuset självt.
Jag fryser och ryser av allt det vita och kalla.
2006-03-09

    ej medlem längre
Åhh, det känns som att diktjaget har en vän som är mycket skör och behöver hjälp, och att diktjaget tycker mycket mycket om personen och vill hjälpa men inte riktigt längre orkar, ja så tolkar jag texten, just idag.
Det där med streckkoderna på armarna berörde mig oerhört mkt just idag... Tack för ännu en lässvärd text.
2006-03-09

  kath
och i den synbara acceptansen vilar sorg och förtvivlan maskerad för överlevnadens skull ........... så läser jag egentligen
2006-03-09

  kath
saklig poesi när den är som bäst ...... då den ger förnimmelsen av allt det där som ryms bakom, i all sin "understatement" '

det vilar en sorts "jag finner mig, accepterar livet som det är just nu" över texten ... en styrka
2006-03-09

  Molgan
bra grejer detta!!
2006-03-09
  > Nästa text
< Föregående

stannar kvar
stannar kvar