Du lät bröstvårtorna synas genom en tajt vit topp. Du var så jävla medveten om din egen appeal att det nästan luktade äckligt. Du vet sådär urinaktigt som det gör i ett kallt parkeringsgarage medan vätan rinner smutsigt från den grådaskiga betongen.
Du visste vad jag ville och slussade mig genom köttkvarnar och ut anlände en spillra av ett forna jag som stammade min lust mellan dina asgarv.

Du frågade om jag kunde penetrera med mitt bultande kön,
men jag gav dig aldrig svaret. Det roterade köttslamsor med blodfattigt Halal kött
i sänghalmens minnesbank.

Löften om ett ligg låg där på lur och suktade. Längtan blev så stor att fantasierna tog över varje kväll och mitt täcke guppade skyldigt, rytmiskt och komiskt. Jag tyckte egentligen jävligt synd om mig. Hade redan låtit dig får förnedra så länge att jag blivit manisk på kuppen och lät onanin inta nya former.

Det enda jag tänkte på var att få knulla dig, gärna sådär barbariskt i en portuppgång till ett serviceboende. Drömde hur jag hörde hur du kved och ekot av stön snurrade genom en svettig atmosfär. Men det fick alltid stanna då jag hade ett sexsiffrigt kombinationslås till dina vita bommullstrosor som alltid ville synas genom dina byxor och jag kommer aldrig ihåg koden.

Förfärligheten låg inte i att jag kunde få ta dig. Den låg i omöjliga cirklar av provokationer som var ytterst medvetna. För det spelade ingen roll om vi möttes offentligt och du lät din kåta blickar tränga in genom en iskall och frusen hud. Eller de där oavsiktliga beröringarna som fick mig att formligen implodera. Du plockade sen upp alla kroppslamsor som låg utspridda med löften om ett ligg.

Men det blev aldrig av. Du lät fortfarande dina ben störa min utsikt. Din kropp slakta mig till onanins förbannade meningslöshet och din röst som borrade milslånga hål i min vilja att återgå till normal status. Men bilder var klar och diffus, ungefär som kristallklar dimma.

Du är frukten som dreglar över min kuk och jag får aldrig någonsin smaka.
Du vill,
jag vill...men sanningen och verkligheten hinner alltid ifatt och tillfället dör en snabb men smärtfull död.

Jag kommer åldras med bilden som du gav mig mig när du satt dig särandes på mina knän och du ruffsade mitt hår och frågade om jag blev kåt.

Jag gav dig aldrig svaret då,
ville inte bli din knulleksak för stunden, ville inte bli nyttjad för att du skulle kunna torrlägga det hav som rann ut genom dig.

Ville så mycket mer,
ville ha hela paketet inklusive kaffe på morgonen.

Du fick aldrig svaret,

men det får du nu.