Vem vore jag om jag inte önskade lycka, din. Och min. Och vem vore jag om jag ställde mig utanför, min egen kallfarstu, min egen röst, mina söner och döttrar, mitt eget levande. Vem vore jag. Vem vore jag om jag tystnade, om jag la mig ner för den oåterkalleliga vilan, om jag inte mötte mina demoner, om jag blundad för orättvisorna, om jag slöt halsen för den friska luften. Vem vore jag då.

Jag rör mig framåt, men går inte över. Hur går man över, något, någon, någonstans. Jag släpper inte loss, jag lossar. Hur lossnar vi, jag – du. Jag håller för färden, framåt, och för att stanna, i det som för dagen är.

Vem är fattig ful, vem är rik. Vem ger sig makt, vem låter sig kuvas. Vem är jag att inte ge mig värde. Vem är jag att försöka vara någon annan.

*

Det finns inga undertexter