du som genomströmmar fyller allt

om och om igen
faller jag
i nya avgrunder

allt djupare

om och om igen
finner jag dig
längst ner

i bottenskrapet

trygghet

Fri vers av rebecca d
Läst 428 gånger
Publicerad 2006-03-13 09:13

Skriv ut
Spara som PDF

Sebastian Lönnlöv (sidhe) För något år sedan var jag i Immanuelskyrkan på en författarafton med Johanna Nilsson som talade under rubriken "Om gud vill jag tro". Det jag minns bäst är hur hon i efterhand kommit fram till att under de perioder i livet då hon inte kunde tro på Gud för att världen verkade så skitig och hon mådde så dåligt och det inte fanns någon nåd - då hade Gud krälat med henne i smutsen. Det känns tryggt när jag ser människor i min närhet kräla i smutsen, i drogträsket eller i de inre mörka träsken som vi alla bär på - att de inte krälar ensamma. Den insikt du beskriver här är så viktig, så viktig. Att Gud inte (enbart) finns i ljuset och i himlens höjder, utan lika mycket i bottenskrapet. Tack för påminnelsen och dikten! 2006-04-10

Bodil Sandberg Det får givetvis bli en favvo 2006-03-14

Bodil Sandberg När jag läser det här blir jag nästan lite matt...det strömmar kärlek värme och förtröstan ur dina ord!!! 2006-03-14

Mejja Att falla - men ändock kunna se och höra tryggheten. Att få känna den när vi är som svagast. Behövande. Där djupt långt nere. Ja precis där finns Han - då man tror man är ensamaste ensam. 2006-03-14

Nic Tack för dessa förtröstansfulla ord 2006-03-13

Almagrundet Vackert skrivet om trons svindlande djup och hopp! 2006-03-13

Rachel Roth något som egentligen låter så tungt lyfter du till något hoppfullt och meningsfullt att för att hitta den djupa tryggheten måste man komma längst ned mycket bra skrivet! 2006-03-13

DanSan Det är så gott att veta att Han finns där alltid! Hur långt och djupt jag än faller så står Han där och bär upp en i alla lägen! 2006-03-13

kath att våga falla ..... att våga leva ......... det är det svåra --- stora ----- ' fint om tryggheten som finns när vi söker och finner inom 2006-03-13