Jag har försökt men jag tror att min lust har dött så som den ofta gjort innan det ens blivit av att träffas. Det var så många år sedan nu och visserligen trodde jag att det fanns något där, men nu finns det nog ingenting som kan locka mig som då när det var så magiskt att få träffas IRL.

Som i ett trollslag försvann all magi när han delade med sig av sin fantasi via SMS och jag inser att vi borde nog aldrig ha träffats då för sex år sedan, för sedan har jag då och då fått bekräftat något jag hela tiden misstänkt om honom som jag inte ville tro att han är polyamorös.

Det känns ledsamt att jag inte förmår att förverkliga hans önskningar, för det tar emot och det är inte så att jag moraliserar och dömer ut människor som tänker som han, men jag är hellre ensam och mår bra än jag tvingar mig in i något där jag hamnar i underläge och ska anpassa mig efter hans rätt att välja vem av oss han ska tycka mest om och bli oftast älskad av.

När jag var ung fanns det mest bara heterosexuella och homosexuella så det var lite enklare då att förstå sig på och känna igen vem som var vem, men idag finns det så många olika att jag skräms av att inse att jag kanske inte kan hitta någon jag passar ihop med.

Nu finns det par som är swingers och går på klubbar för att utbyta fantasier med andra par, så är det sådana som klär sig i läder och piskar varandra, sådana som pissar på varandra och sådana som smetar in varandra med choklad och som jag ser det är sex inte längre något som man gör naturligt utan mer som ett val och en livsstil som är som en del av en slags nöjesindustri.

Idag tycks det vara vanligt att en kvinna kan sitta framför sin skärm och visa sig naken för flera olika män som hon aldrig träffar IRL som man säger, så det är mer anonymt och handlar bara om en slags njutning mer än att helt och hållet engagera sig i en partner, för på nätet har känslor och människor blivit något utbytbart, inte något man spar för en särskilt utvald.

Det är så mycket som är konstigt idag tycker jag, men för en del tycks det vara i sin ordning att aldrig få känna sig viktig för någon, inte ha första prioritet när det finns så många andra att ta från vilken kontaktsida som helst.