Det hände sig en afton

en orre sjöng över enslig mark

snön höll om veka livet

ekorren klamrade den bruna bark

 En gammal bybo vandrade bortom

där som tiden gör sitt till

vingliga var stegen, kuvären i hand

det sista denna gamla mannen vill

För julposten och klappen

blev ett par nogsamt plitade rader små

vackra små brev låg i rocken

det var lång väg att gå

penningapungen svällde ej av 

kontanter denna jul

snöfattig var markerna

men månen den var gul

tänka sig han mötte

en liten man där  vid ån

röd hatt och långt vitt skägg

var kunde han komma ifrån

han bugade och bockade

hyfs han lärt från barnsben

och bjöd så Tomten in till sig

enligt god sed

Tomten drack nöjd av glögg

av skinka, åt han också

han torkade sig noga om munnen

sedan sade han som så

ingen klapp är mödan värd,

ingen peng, guld eller sånt av värde

jag har en av kärlek full

säck som jag packar på  min släde

så gråt inte över vykort vackra

det som du i din möda fått sänt

för det är små röda hjärtan du lagt i

all den kärlek som kommit och vänt

Ty det är det som julen handlar om

sa den gråa gubben och gick

och den gamla farbron tänkte så

att det är livets vackraste ögonblick

En kall Norrlands natt

en farbror glad sitt öga slöt

en tomte i sin röda dräkt

risgryns gröten tacksamt njöt