Ikväll möter jag vintermörkrets storhet. Bakom kulörta lyktor vänder jag mig om för att lyssna på tystnaden. Jag vill tacka för stunderna som kommer, utan att veta vad de innebär.

Detta land utan spännande gränser som balanserar självömkan och dumdristighet – ja, högmod – med ett sänkt försvar. Vänta på förvissning inom den snara framtiden. Allt det nya som väntar den som vill se.