Redan medlem?
Logga in
osjälvstånd - skönjbar räddning-
Är den bruten som inte kan resa sig. Känner jag dig. Vill du leva under min hud. Vad finns kvar att rädda undan apatin. När drömmarna är så verkliga att jag inte vet vad som är på riktigt längre, när sömnen får fäste enbart i kroppen som ligger tung mot underlaget. Den sorg vi inte kan bära för varandra. Stanna kvar. Var bruten.
Rädsla för ensamhet. Älskar du mig. Vem är du att döda mig.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 278 gånger och applåderad av 15 personer Publicerad 2014-01-29 13:05
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |