Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

osjälvstånd - skönjbar räddning

-

 

Är den bruten som inte kan resa sig.

Känner jag dig. Vill du leva under min hud. Vad finns kvar att rädda undan apatin. När drömmarna är så verkliga att jag inte vet vad som är på riktigt längre, när sömnen får fäste enbart i kroppen som ligger tung mot underlaget. Den sorg vi inte kan bära för varandra. Stanna kvar. Var bruten.

 

Rädsla för ensamhet. Älskar du mig. Vem är du att döda mig.

 

 

 




Prosa av kerstin skriver VIP
Läst 278 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2014-01-29 13:05



Bookmark and Share


  LeylaL
Berör!
2014-02-01

  Lars Hedlin
Bra men känsla skriven med inlevelse!
2014-01-29
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP