Som en soluppgång, som totalt mörker
paradoxalt nog så har jag tro

Söker dina dofter söker dina spår
jag öppnar ibland nya dörrar....

Med hast kastar jag mig ibland mot glas
med önskan att du plockar upp mig då

bara för att testa dig...

Tror ibland att jag sår ett frö..
Men ibland ärar jag med rostiga knivar

Förlåtelse......

Det finns sanningar och lögner här
Du ser mitt mörker, du ser mitt ljus

Du accepterade mitt andliga väsen

Jag går sakta ner på knä
inför min egen maktlöshet

Frihet......

Du ger mig styrka, du ger mig mod


Ändå måste jag ifrågasätta din existens...





//c