Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ogråten gråt



tunga lemmar
stelnade

varm asfalt
sträcker tänjer breddar

rinner sakta stilla bort
blottar hål

sol viskar värme
viskar

bortom rädslan
gryr
en aning


Fri vers av rebecca d
Läst 283 gånger
Publicerad 2006-03-19 09:42



Bookmark and Share

  Rachel Roth
ser att jag inte kommenterat denna, fast jag trodde det...
tycker mycket om den..särskilt

"sol viskar värme
viskar

bortom rädslan
gryr
en aning "
2006-03-21

    Bodil Sandberg
Som vanligt imponerar du med ditt mäktiga härliga poetiska språk.....tack för en underbar dikt
2006-03-21

  Propella
Oj, den här berör mig djupt! Den är nattsvart, men med en liten strimma ljus på slutet...
2006-03-21

    Mejja
Ja de sista tre raderna, de fångar mig alldeles. Så vackra, så hoppingivande. För mina tankar bort dit till hoppet.
2006-03-20

  Ingrid Nilsson
Väldigt vackert,fast jag funderar mkt. på det där med bilden på asfalten...ser framför mig hur svettiga karlar arbetar med het,svart,oljeluktande asfalt som de täcker vägen med...men så tänkte inte du... gammal,grå asfalt sedan länge lagd kanske,med sprickor i och ngt. värmd av solen...fast ändå,det luktar lite för mycket asfalt för mig...
2006-03-19

  Per Rydberg
Din dikt lyfter för mig vid de tre sista raderna! Och då ser jag ytan och det som finns under. Asfalten som masken, och när den försvinner så gapar ångesthålen där. Insikten om solens existens och möjligheten att också diktejaget kan få ta del! Så blir min tolkning.
De tre verben i andra versens andra rad gör en stegring
som kulminerar i "rinner sakta stilla bort"! Och så till sist framstår hoppet som säger: Det är aldrig försent! En underbar dikt.
2006-03-19
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d