Redan medlem?
Logga in
nästa som skramlar i mig
döden är inte farlig och vattnet får vara djupt. sammanfaller vi i rummet däremellan så finns det hopp om att bländas. till den grad att hösten får vänta. att stillas i förnyad rörelse och känslighet. // flagor får en annan dimension när de dansar över eld och sen ut över vattnet, som de bär våra kroppar ett kort slag och lämnar dem åter innan de når ytan för att sakta lösas upp mot botten. det finns år och så finns det år.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 268 gånger och applåderad av 16 personer Publicerad 2014-04-17 11:13
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |