Under sopkungens egoistiska era
förfallets renässans
ser vi dekadensen explodera

i kultiverad förfinad rörelse
svävar vi fram på förnekelse
vältrar oss i yttre förförelse

med osannolik arrogans
leker vi med dessa byggstenar
livets DNA kommer inte ha en chans

människans alla artfränder
torteras exploateras
i världens alla länder

moder jords ena lunga
regnskogen skövlas i profit
snart återstår bara en liten klunga

i den andra, världens hav
samlas plast o kemikalier
snart dött som i en grav

människan är komplex o fyndig
men till att styra över livets molekyl
är hon knappast nog myndig