Redan medlem?
Logga in
2014-06-11
Jag bottnar inte längre
Jag gick till vår brygga på Mälarens strand Viftade bort måsarna och kajorna
Och en sten släppte från mitt bröst
Jag såg den segna ner Sakta föll den
Vem vet om den följer vågorna Eller leds med stömmen Härfrån sött till salt Mot öppet hav
Till din hamn... Eller var den hamnar någonstans Och vem, om inte du, dyker upp med din livboj Som tar den i sin famn
Jag strök våra inristade namn Med fingrarna Och allt du lämnade Finns kvar på den övergivna bryggan
Även om mitt hjärta är ute på djupt vatten Flyter min bottenlösa kärlek Ännu hopplöst På hoppet
Men jag bottnar inte längre...
Jag sjunker bara ännu djupare och djupare ner i mig själv
Fri vers
av
Hon kallar sig poet
Läst 171 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2014-06-12 21:18
|
Nästa text
Föregående Hon kallar sig poet |