Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

essens [brödtext]

 

Han frågar om jag har dålig karaktär, frågan stör mig och några sekunder för länge lägger sig mellan frågan och svaret. Ja, visst har jag det om det menas att lägga en extra skiva brieost på kexet eller ta choklad istället för ett äpple eller sätta sig med en macka och en tekopp framför en joggingrunda i spåret med trasiga ljus. Ja, då har jag dålig karaktär. Annars har jag en fin karaktär, jag är snäll, lyssnande, arbetssam, lojal och synnerligen analytisk ihop med känseltrådar lätt liggande utanpå huden. Och så har jag en ful karaktär som är ältande, lättsårad, konflikträdd, stundvis ångestfylld med inslag av ignorans för verkligheten.

Kaffet har kallnat och jag orkar inte hämta nytt så jag dricker det kalla med en grimas, är det god karaktär eller bara dumt. Jag funderar om du tycker om att se mig ledsen, kanske vill du vara den tröst du säger att du inte kan vara. Jag vet inte. Blir jag farlig när jag är varm och lycklig. Jag vet inte. Jag tycker om när det glittrar i dina ögon, när du ler mjukt, när du famnar livet. Jag funderar vidare och tror att du tycker om att se mig famna livet, mitt leende och när det glittrar i mina ögon.

Jag ser en mjuk kvinna på en veranda i en hängstol hon köpt på Åhlens för många år sedan som att hon visste att hon skulle sitta där ensam och titta på solnedgången tvärs över sjön. Hon läser någon sida på måfå i en bok, det är så hon tar sig fram i livet. Filten är en klarfärgad vacker vävd av trogna händer i Peru. Hon tycker mycket om den, den symboliserar det frihetssteg hon tog för länge sedan. Det romantiska med spruckna koppar har hon aldrig förstått, men den koppen som vilar i händerna kan hon inte slänga, hur många ärr den än får. Det finns kulturer som fyller sprickor i porslin med guld som en påminnelse om att de ärr vi har är värdefulla och har lärt oss att leva bättre. Sannare, renare.

 

Jag återfinner mitt hemma om och om igen, till dess alla nyanser är uttömda, en ständigt varierad gråskala som framkallade suddiga foton i regnet. Jag söker inte skärpan längre. Den är oväsentlig.

 




Prosa av kerstin skriver VIP
Läst 217 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2014-06-14 13:05



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Livets essens skimrar i dina alster!
2014-06-15

  lodjuret/seglare VIP
Jag tycker om texten, såväl i början som i mitten och även slutet smakar husmanskost samt en macka med räkost...
2014-06-14

    Lars Gullberg
Finns en värme i dina texter Kerstin som jag tycker jättemycket om

Du är humanist. Den vackraste av sidor

Kram/Lasse
2014-06-14
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP