Och så faller slöjor över  mörklagda kamrar

glömskan har möblemang därinne

men vi glömmer aldrig det onda

det har slagit läger i vårt sinne

förlåtelsens skyar över nybelyst himmel

vi vet att det nalkas dag

vi talar om alla andra för att

det är så svårt att säga jag

jag har inte den himmelen nära

över mitt är nattens behag

jag längtar, jag vet att jag gör

tills dess det åter blir dag.