och allt jag egentligen ville
hur mår du söta –
du röker väl inte –
och visst har du pengar så du klarar dig 

[du är skönhet, skörhet, delikat och]

den middagen där alla var samlade –
fanns aldrig
hur är det möjligt
att vara familj – utan familj

[har jag så bjudit skälmen vid mitt bord
den där alla färger är glada
ingen leker med jonglerarkäglorna]

hur kan då lyckan kännas så hårt
i den familj hon skapar med sin nära kära

blir så det okonventionella så oändligt mycket mer än det jag någonsin – åh, det värker av ömhet för den samhörighet. jag skulle ge min högra hand för. någonstans tror jag att du vet och det är för skrämmande.

[det är inte så mycket rock’n’roll i detta bröst, men jag är. dedikerad.]